Vivan Juthas - eldsjälen för Svenskhusen i Helsingfors

Vivan Juthas banade sin egen väg; hon skaffade sig akademisk utbildning och gjorde yrkeskarriär i en tid då det ännu inte var så vanligt för kvinnor. Inom Martharörelsen var hon en ledande gestalt. Inom Helsingfors svenska bostadsstiftelse engagerade hon sig för modernt boende till förmånligt pris och kunde hjälpa mindre bemedlade att få ett hem.

Vivan Viola Juthas föddes den 22 februari 1901 i Vasa. Hennes föräldrar var Wilhelm och Lydia Juthas, född Spjut.  Till familjen hörde också tre yngre barn, två döttrar och en son.  Familjen flyttade till Helsingfors 1903. Fadern var till yrket bromsare och senare överkonduktör vid Statsjärnvägarna. Vid sitt frånfälle var han verksam som disponent på Kvarnby gård i Kyrkslätt. Om Lydia Juthas finns tidstypiskt nog inte dokumenterat annat än att hon liksom Wilhelm Juthas var född i Nykarleby. Polisinrättningens adressregister i Helsingfors stadsarkiv uppger endast att hon är ”fru” och att maken är Wilhelm Juthas.

Skolgång och studier

Vivan Juthas blev student 1920 från Privata svenska flickskolan i Helsingfors och studerade sedan under kortare tider i Skandinavien och England. År 1923 fick hon anställning som banktjänsteman i Helsingfors Sparbank (från 1991 Aktia) och utnämndes senare till avdelningschef och personalchef. Vid sidan av sitt yrkesarbete inledde hon studier vid Helsingfors universitet, där hon studerade nationalekonomi, sociologi, historia och engelska. År 1938 blev Vivan Juthas filosofie magister med vitsord i de två förstnämnda ämnena. Hon kom så att ha en högre utbildning än vad som var vanligt för kvinnor på den tiden.

Vivan Juthas var en initiativrik och handlingskraftig person. Hon hyste intresse och visioner för kvinnor, hem och samhälle.  Hon var ogift och detta gav henne mer tid och möjlighet att satsa sin energi på att göra gott för andra. Hennes far hade också engagerat sig i flera olika uppdrag och det är möjligt att Vivan Juthas tagit intryck och inspirerats av honom. Bland annat var Wilhelm Juthas en av initiativtagarna till Svenska kamratförbundet vid Statsjärnvägarna och verkade där som kassör och därpå som ordförande. Under senare år idkade han affärsverksamhet och köpte Kvarnby gård i Kyrkslätt, som han skötte med framgång.

Vivan Juthas innehade många samtidiga förtroendeuppdrag under sin aktivaste tid mellan åren 1945-1971 ända tills hon fyllde 70 år. Hon var sekreterare i Kvinnliga akademiker i Helsingfors 1945–1950 och dess ordförande 1951-1961 samt viceordförande 1952-1961 i Helsingfors svenska Marthaförening och därpå ordförande 1962-1973.

 En aktiv Martha

I Helsingfors svenska Marthaförening efterträdde Vivan Juthas Aili Lindfors-Wessberg och kom så att bli Marthaföreningens i ordningen andra ordförande. Hon förde energiskt arbetet vidare och kursverksamheten var livlig.  Vivan Juthas ansåg det ytterst viktigt att kvinnor kunde samlas utanför hemmets fyra väggar och få en ny gemenskap.  Främst tack vare hennes förmåga att planera och organisera kunde föreningen förvärva Marthahemmet på Mannerheimvägen 44, som invigdes 1970. Marthaarbetet låg hennes hjärta nära och många utställningar om hem och hushåll kom till baserade på hennes idéer och med hennes medverkan. Bland aktuella ämnen som presenterades kan nämnas det funktionella och moderna modellkök martharörelsen planerat.

Vivan Juthas visade alltid omtanke och värme och bevakade marthornas intressen i alla olika sammanhang. För att uppmärksamma henne lät föreningen måla hennes porträtt; det målades av konstnärinnan Daggie Wallenskiöld-Lindeman och hänger i dag i Marthaföreningens möteslägenhet, Hemvrån, på Simonsgatan 12. Som tack för sitt engagemang tilldelades Vivan Juthas Marthas guldmärke.

In i politiken

Vivan Juthas blev 1954 invald i Helsingfors stadsfullmäktige som Svenska folkpartiets ledamot. Hon var medlem i stadsfullmäktige ända till år 1972. Där hade hon många olika uppdrag; i fjorton år var hon medlem i hälsovårdsnämnden (1954-1968), i vårdnämnden under åren 1957-1964 och i stadsplanerings­nämnden 1965-1972. Särskild nytta kom hon senare att ha av kontakterna inom stadsplaneringen. Betecknande för Vivan Juthas sätt att ta sig an sina uppgifter var att hon som nyutnämnd medlem i hälsovårdsnämnden tog en vecka ledigt från arbetet på banken för att följa med hem- och sjuksystrar på sjukbesök och till rådgivningen.

Helsingfors svenska bostadsförening grundas

Vivan Juthas var ombudsman för Helsingfors svenska bostadsstiftelse (HSB) som grundades 1955 och ordförande 1957-1971 och det är genom denna verksamhet, byggandet av de så kallade Svenskhusen, hon blivit mest känd och uppskattad.

Vivan Juthas var också viceordförande i Kvinno­organisa­tio­nernas centralförbund 1957–1965 samt viceordförande i Finlands yrkeskvinnors nationella förbund 1962–1967. Förbunden arbetar för att förbättra kvinnan ställning i samhället, ge kvinnor och män lika rättigheter på arbetsmarknaden och främja kvinnors och flickors mänskliga rättigheter. Vivan Juthas accepterade inte heller indelningen i yrkesarbetande kvinnor och hemmaarbetande kvinnor utan ansåg att arbetet i hemmet var lika viktigt som arbetet utanför hemmet, och att kvinnors arbete överlag var undervärderat.

Efter kriget rådde det ännu på 1950- och 1960-talen omfattande bostadsbrist i Helsingfors. Till detta bidrog också den massiva inflyttningsvågen från landsorten till städerna på 1960-talet. Efterfrågan på förmånligt boende var stor. Själv bodde Vivan Juthas i föräldrahemmet till år 1937, eventuellt just på grund av bostadsbristen. Familjer bodde trångt och ensamstående var ofta tvungna att hyra in sig i ett rum och bo som underhyresgäster. Bekvämligheter fanns inte alltid, till exempel kunde varmvatten och badrum saknas. Dagstidningarna rapporterade om massvräkningar och bostadsnöd.

För att hjälpa upp situationen bland den svenskspråkiga befolkningen i Helsingfors grundades 1955 på Svenska folkpartiets initiativ Helsingfors svenska bostadsförening (från 1964 Helsingfors svenska bostadsstiftelse). Bland de grundande föreningarna fanns också Helsingfors svenska Marthaförening.

Till en början var det 13 finlandssvenska föreningar och företag som slöt sig samman. Målet för verksamheten var att bereda svenskspråkiga hyggliga bostäder till hyggligt pris. Därtill kunde styrelsen bevilja ekonomiskt stöd för invånarnas olika fritidsintressen såsom kultur och idrott.

Verksamheten inriktades först på att skaffa tomter av Helsingfors stad. En lämplig tomt kunde man få vetskap om med kort varsel. Då gällde att handla snabbt; kontakta personer som kunde ha inflytande på ärendet, köpa och sköta ett omfattande pappersarbete. Det gällde också att försöka utverka aravalån för byggandet, vilket betydde mer kontaktande och mer papperskrig. I allt detta hade Vivan Juthas nytta av sina goda kontakter till både stadsplaneringen och till finansiärerna. Dessutom var hennes akademiska bakgrund och organisationsförmåga till stor nytta.

Huvudfinansiär var Helsingfors Sparbank och för merparten av husen fick man aravamedel, vilket innebär att staten subventionerade byggandet med fördelaktiga lån. Aravabostäderna var avsedda för låginkomsttagare. Lägenheternas storlek maximerades och standarden gjordes så hög som möjligt, men så att aravavillkoren uppfylldes. Bostäderna delades ut på basen av behovsprövning och följde noggrant aravakraven. Dessutom byggdes några hus utan aravalån i samarbete med Helsingfors Sparbank för bankens egna bostadssparare.

De första husen var aktielägenheter, men behovet av hyreslägenheter var också stort. Vivan Juthas närde drömmen att kunna bygga hyreshus för dem som inte hade möjlighet till egna besparingar och småningom kunde drömmen förverkligas.

Vivan Juthas visade sig vara den verkliga drivkraften inom bostadsföreningen och hon blev snart vald till ordförande. Hon tog personligen emot de sökande och hade själv kontakt med företagen som skötte byggandet samt ledde och övervakade varje skede.

Vivan Juthas sparade ingen möda. ”Skjut inte upp till i morgon det du kan göra idag”, sade hon i en intervju till Nya Pressen och det var så hon levde. ”Verksamheten har slukat mig med hull och hår, gallrat min fritid och bundit mig av själ och hjärta”, sade hon till Hufvudstadsbladet vid ingången av år 1960.

För sina betydande insatser i arbetet för den svenskspråkiga befolkningen och den svenska kulturen i Finland tilldelades Vivan Juthas år 1962 Folktingets medalj i brons.

Hilding Ekelund planerar Svenskhus

Som arkitekt för huvudparten av svenskhusen anlitades professor Hilding Ekelund. Han hade redan kring 1930-talet planerat bland annat Konsthallen och Tölö kyrka i Helsingfors och var redan ett känt namn. Då han ansåg socialt byggande vara en av arkitektens huvuduppgifter, deltog han gärna i bostadsstiftelsens projekt. Han planerade bostäderna utgående från människans sociala behov och föredrog enkla och hållbara lösningar framom tillfälliga modetrender. Som resultat blev bostäderna moderna, trevliga och praktiska. Han lyckades så utmärkt med att kombinera konstnärlig vision och socialt ansvar att han anses vara en av 1900-talets mest betydande finländska arkitekter.

Det första huset med 54 lägenheter byggdes år 1957 i Kasberget vid Rödluvans väg 12. Nya hus uppfördes sedan i snabb takt på olika håll i Helsingfors, bland annat i Munkshöjden, Kårböle, Botby, Månsas, Hertonäs, Stenhagen, Gårdsbacka, Kvarnbäcken och Nordsjö. I Botby uppfördes det första hyreshuset. Vid utgången av år 1963 hade bostadsföreningen byggt 10 hus med tillsammans 756 lägenheter. Intressant ur marthaperspektiv är att marthakretsen Kvarnen startade sin verksamhet i Svenskhusen vid Nåldammsvägen i Kvarnbäcken.

Bostadsföreningen blir stiftelse

Då bostadsföreningens styrelse ansåg att en stiftelse ger en stabilare garanti för att verksamheten kan fortsätta, omvandlades föreningen 1964 till Helsingfors svenska bostadsstiftelse. Stiftelsen övertog föreningens egendom och fortsatte verksamheten i samma anda.

Vivan Juthas jobbade i Helsingfors Sparbank ända till sin pensionering år 1964.

Nu fick hon mer tid för bostadsstiftelsen. För att underlätta familjernas vardag byggde stiftelsen förutom bostäder också barnträdgårdar och dessutom pensionärs­hemmet Gullvivan på Brändö med små hyreslägenheter. Gullvivan hade länge varit en av Vivan Juthas stora drömmar och hon var särskilt stolt över att hemmet kunde förverkligas. Då hon blev tillfrågad när hon själv flyttar in i ett av husen, svarade hon att bostäderna är för dem som bättre behöver dem. Själv har hon sparat och kan tänka sig köpa en bil, så hon lättare kan nå alla sina 600 familjer, där hon alltid är en välkommen gäst.

Vid början av 1970-talet hade bostadsstiftelsen byggt 22 hus omfattande 1500 bostäder och 10 barnträdgårdar. Lägenheterna räckte till för att ge ca 4500 personer ett hem. Hilding Ekelund hade under åren 1957-1973 planerat 1300 av bostäderna för bostadsstiftelsen.

Till en början var svenskspråkighet ett kriterium för att få flytta in i bostads­stiftelsens lägenheter. I tidningen Svenska demokraten (senare Arbetarbladet) ställdes 1970 frågan om medlemskap i Svenska folkpartiet krävs för bostad i bostadsstiftelsens hus, vilket tidningen antog var fallet. Tidningen riktade frågan direkt till Vivan Juthas, som också gjorde ett utkast till svar, i vilket hon starkt dementerade påståendet. Det är oklart om svaret publicerades.

Vivan Juthas erhöll 1970 Svenska Folkpartiets förtjänsttecken. År 1971 då Vivan Juthas fyllde 70 år avslutade hon sitt engagemang i Helsingfors svenska bostadsstiftelse.  Själv beskrev hon det med följande ord: ”det känns som att slita hjärtat ur bröstet”.

Bostadsstiftelsen drabbas av motgångar

År 1972 inträffade ett allvarligt bakslag för bostadsstiftelsen. Stiftelsen hade själv ansett sig arbeta på ideell grund medan skattemyndig­heterna ansåg att stiftelsen idkat vinstinbringande verksamhet. Stiftelsen påfördes därför en restskatt retroaktivt för 5 år på 730 000 mk för vinst inklusive ränta. ”Nu har skattemyndigheterna satt stopp för stiftelsen”, konstaterade Vivan Juthas. I detta trängda läge var bostadsstiftelsen tvungen att sälja pensionärshemmet Gullvivan till Stiftelsen för Arbetets Vänner samt dessutom sälja sina tomter i Åggelby. Viktigt var i alla fall för bostadsstiftelsen och särskilt personligen för Vivan Juthas att man på detta sätt kunde trygga pensionärhemmets invånares ställning.

För sitt förtjänstfulla arbete för kvinnornas ställning och jämställdhet i samhället och arbetslivet utsågs Vivan Juthas år 1971 till årets kvinna av Finlands yrkeskvinnors förbund ry.

Vivan Juthas avled i en ålder av 72 år den 11 juni 1973 i Helsingfors, men hennes

insats för Helsingfors svenska bostadsstiftelse lever vidare. Hon var en högt utbildad, självständig kvinna som fick sin utkomst och sitt livsinnehåll genom sitt arbete.

Helsingfors svenska Marthaförening grundade en minnesfond för att ära Vivan Juthas minne. Avkastningen av fonden ges som stipendier för deltagande i Marthaförbundets kursverksamhet och möten inom landet.

Efter skattekravet blev det naturligt nog en längre tids uppehåll i stiftelsens byggverksamhet. Tiderna förändrades; det var inte längre lika viktigt för svenskspråkiga med svensk närmiljö delvis på grund av den växande kategorin tvåspråkiga familjer. För att svara mot tidsandan ändrade Helsingfors svenska bostadsstiftelse år 1979 sina stadgar. “Den svenskspråkiga befolkningen” modifierades till att stiftelsen verkar för att “förbättra boendeförhållandena i Helsingfors med omnejd”.

Nystart för husbygge

Vid bostadsstiftelsens 50-års jubileum blev byggandet igen aktuellt. Följande år, 2006, gavs offentlighet åt planerna på ett nytt ambitiöst byggprojekt, Sesam, i Arabiastranden. Bostads Ab Sesam blev färdigt år 2009 och omfattar 36 hyresbostäder, daghem, förskola och Arabias kvartersskola för svenskspråkiga barn, Svenska skolan för synskadade samt verksamhetsutrymmen för olika finlandssvenska organisationer. I planeringen av kvarteret och helheten har stor vikt lagts vid att göra både boendet och miljön handikappvänliga.

Bostadsstiftelsen har numera 18 föreningar och företag bakom sig. Stiftelsen äger idag förutom Sesam två fastighetsbolag, Styrbord i Gårdsbacka och Babord i Nordsjö, tillsammans bestående av nio separata hus och 247 lägenheter, samtliga är hyreshus, Sesam dock utan aravakrav.

“Sesam kan ses som en hyllning till Vivan Juthas, stiftelsens första ordförande och eldsjäl. Dessutom är Sesam en naturlig fortsättning på hennes vision. Jag tror att Vivan skulle ha varit mycket stolt över Sesam”, säger bostadsstiftelsens nuvarande styrelseordförande Patrik Lerche.