Noomi Elfving - folkbildare, en sångens och musikens eldsjäl

Folkbildare under fem decennier 

Under hälften av Finlands hundra år av självständighet har musiklärare Noomi Elfving varit en hängiven folkbildare inom sången och musiken. Elfving har verkat i hela Svenskfinland och nått ut till de breda folklagren. Hon har velat skapa nytt och också bevara det gamla. Hon har ett brett musikaliskt kunnande och behärskar många olika musikstilar. Hon har startat och lett en rekordmängd körer i Svenskfinland, undervisat i solosång och instrumentalmusik, hon har fört ut musiken i städer och på landsbygden. Hon har hållit körkurser och föreläst också utomlands och där uppträtt tillsammans med sångare och musiker.

Hur har Elfving kunnat vara motiverad under en så lång tid? Vilka har varit hennes drivkrafter? När man idag efter karriären frågar Noomi Elfving vad som varit det största i hennes liv med musiken väljer hon inte någon enskild stor konsert, någon körresa eller något stort evenemang. Istället säger hon att det som drivit henne har varit att få ge den enskilda mänskan möjlighet att utöva musik och att hjälpa honom/henne att finna sin egen förmåga.

Elfving säger att musik är någonting så stort och fint, att hon velat ge den som gåva åt så många som möjligt. Hennes motto är: ”Musik från vaggan till graven. ” Och otaliga personer är det som idag, efter nästan 50 år, har henne att tacka för den gåvan. Samtidigt har hon därmed med sitt arbete gjort en fin kulturgärning och gett en stor gåva åt sitt hemland Finland som hon älskar. 

Liten flicka med stort musikintresse 

Noomi Elfving föddes 1947 i Helsingfors och växte upp i en musikalisk familj i och visade egen musikalitet då hon redan som 3-åring sjöng solo på söndagsskolans fester och som 5-åring komponerade sitt första stycke med harmoniets hjälp. Hon tog piano-lektioner under skoltiden och redan som 14-åring ackompanjerade hon ofta sin cello-spelande far. Vi den åldern blev hon också organist i Betlehemskyrkan i Grankulla. Där startade hon som tonåring på 1960-talet, både en ungdomskör, en blåsorkester och en gitarrgrupp.

Hon tänkte bli folkskollärare, men det året hon blev student tog man inte in studerande till seminariet i Ekenäs, så hon sökte in till Sibeliusakademin på linjen kyrkomusik. Elfving utbildade sig till kantor-organist – hon blev färdig 1970 – och efter fortsatta studier och blev hon även musiklärare.

På 1970-talet fortsatte hon på sin fritid med att leda en gospelkör i Ekenäs, Grankulla musikskolas barnkör, Metodistkyrkans konferens-kör, en kyrkokör samt en sånggrupp för flickor i Kristuskyrkan, Helsingfors. 

Noomi Elfving, folkbildaren 

Noomi Elfving blev tidigt en folkbildare. Sin första heltidsanställning fick Elfving år 1970 vid Karis Medborgarinstitut, där hennes bana inom fria bildningen startade. Hon byggde upp musikverksamheten med stor idé-rikedom i nio års tid och därefter fortsatte hon med samma iver i Korsholms vuxeninstitut i Österbotten och efter det i Vasa Arbis.

Första kvinnan, yngsta dirigenten Elfving torde vara den yngsta och den första kvinnliga dirigent som tog sig an en manskör, Karis Manskör. Då var hon endast 23 år. Efter detta ledde hon inte bara den kören utan även tre manskörer på en gång, Karis, Hangö och Ekenäs manskörer som förbundsdirigent inom Västra Nylands Sång- och Musikförbund.

Under sina 9 år i Karis ledde hon sammanlagt följande 10 körer, av vilka hon själv grundat en del: Barnkör (grundat),Flick-kör (grundat),Pojk-kör (grundat),Svartå blandade kör, Backgränd blandade kör, Karis blandade kör, Karis Manskör, Västnyländska Kammarkören (grundat tillsammans med Gunilla Josefsson),Kör-veckornas blandade kör och barnkör.

Förebild för kvinnlig energi Noomi Elfving är inte bara musikaliskt begåvad, utan hon har också en kreativ förmåga kombinerad med en enorm energi. Hon kan på en kvinnas vis planera in i minsta detalj, organisera, engagera och delegera och på detta sätt leda och genomföra stora musikaliska satsningar. ”Dirigenten skall sporra sångarna till att göra underverk och få dem att göra litet mer än vad de tror att de kan”, säger hon.

Många elever har varit totala nybörjare och aldrig sjungit eller spelat. I en så kallad ”nybörjar-kör” har Elfving sedan motiverat och inspirerat sångarna med sin energi och sin pedagogiska förmåga så att dessa sedan fortsatt i andra mera utmanande körer. Oräddhet är kännetecknande för Noomi Elving.

Hon planerade och ledde konserter genast från början av sin yrkeskarriär. Hon ville att sångarna ofta skulle få dela med sej av vad de lärt sej. ”En kör är ingenting om den inte stiger fram och visar vad den kan”, har hon också sagt.

Med de flesta körer höll hon både jul- och vårkonserter, förutom ett antal andra uppträdanden varje år.

Som mest har Elfving samtidigt varit dirigent för sju körer. Det kunde bli upp till ett trettiotal kör-framträdanden årligen. Fria bildningen fortsätter Noomi Elfving trivdes väldigt bra med sitt jobb i Södra Finland.

När hennes man, som är präst, fick förflyttning till Österbotten hade hon inte så lätt att lämna Nyland och sitt jobb vid Karis medborgarinstitut. Men väl i Österbotten fick Elfving genast sin följande tjänst som folkbildare.

Hon anställdes av Korsholms vuxeninstitut och tog sig an körer på olika platser på landsbygden och reste till de olika byarna till övningarna för att ge körerna möjlighet att uppleva sången och musiken och våga ställa sej framför publik. Under Korsholms-perioden, (fem år) ledde hon följande körer och musikgrupper: Lärar-kören i Korsholm, ABC-kören ( grundat), Helsingbykören, Kvevlax sångkör, Damkören Vallgrundflickorna ( grundat), Koskö sång- och gitarrgrupp ( grundat), Gitarr- och sånggrupp i Södra Vallgrund (grundat), Runebergskören, Finlandia Order of Runeberg. Hon var även under många år förbundsdirigent för Vasabygdens Sång och Musikförbund. 

Föregångare inom körmusiken 

Elfvings kreativitet gjorde att de konserter som hon ordnade blev något mer än att ”bara stå och sjunga”. Hon började använda kör-koreografi, rekvisita till en svängigare körmusik.

På detta område var hon en föregångare. Hon fortbildade sig inom körmusik genom att kontinuerligt delta i kurser i Norden och i hemlandet. Inom Korsholms vuxeninstitut bildade Elfving en ny kör, ABC-kören, en blandad kör som huvudsakligen bestod av lärare.

Den kören kom att bli mycket uppmärksammad just på grund av den svängiga sångstilen och koreografin. Att kombinera svårsjungen jazzig musik med krävande koreografi, var något nytt i kör-världen i vårt land och – skulle det visa sig – också i andra länder. Kören blev mycket uppskattad också då den uppträdde utomlands.

ABC-kören gjorde, under de 24 år Elfving ledde kören, resor förutom till de nordiska länderna också till Estland, England och Tyskland.

Då Noomi Elfving med sin ABC-kör vann andra pris i sin klass i en körtävling i Italien, var det första gången något liknande hade framförts. Publiken formligen tjöt och stampade i golvet. Det var succe’. De hade skapat någonting nytt, som både var skönt för örat och visuellt njutbart.

Detta uppskattades också under körtävlingen i Tampereen Sävel där kören erhöll tre silvermedaljer. Hur mycket tid och energi lade inte dirigent och sångare ner på att öva in den speciella stilen. ABC-kören flyttade över till Vasa Arbis då Noomi Elfving började sin tjänst där. 

Vasa arbis 

Noomi Elfving fick efter sina år som folkbildare i Korsholm, en musiklärartjänst vid Vasa Arbis där hon fortsatte undervisa och inspirera i närmare trettio år. I Arbis fanns i början en begränsad musikverksamhet. Inom Vasa stad fanns t ex ingen damkör.

Noomi Elfving grundade Vasa Arbis Damkör – senare QuinnTon – som hon ledde under 25 år. Kören kom att bli en av de största i Svenskfinland. Som en grupp inom QuinnTon uppkom Nonen – åtta unga damer plus dirigent, som förutom att uppträda separat också sjöng på ”moderkörens” konserter.

Elfving förnyade musiklivet i Vasa och startade och bedrev en omfattande verksamhet inom Arbis där hon verkade under åren 1985-2016. De sex sista åren, efter sin pension, verkade hon som timlärare. Hon utbildade även dirigenter på nationell nivå under den här tiden inom Finlands Svenska Sång- och Musikförbund.

Noomi Elfving har sporrat solister, korister och musiker. Hon har sett de verkliga förmågorna och tack vare henne inspirerades många unga att välja sång och musik som sitt yrke.

Under sitt år som tjänstledig från Arbis, jobbade Elfving som lektor i pianospel vid Pedagogiska Fakulteten inom Åbo Akademi och fick där inspirera många lärar-studerande att musicera vidare. Rekordantal körer Elfving har lett ett mycket stort antal körer,både små och stora. Den minsta har haft åtta medlemmar och den största har bestått av 1200 sångare.

Hon har sammanlagt lett hela 40 körer. Detta torde i det närmaste vara ett rekord i Finland. Några gånger har hon också haft förmånen att leda både stor-kör och orkester.

På sångfesten i Mariehamn fick hon leda Mariehamns Ungdomsorkester och den 1000-hövdade blandade kören. På sångfesten i Vasa fick hon leda en ännu större kör tillsammans med Vasa stadsorkester. Under 90-talet var hon förbundsdirigent för Finlands Svenska Körförbund i åtta år och senare ledde hon Finlands Svenska Damkörsförbund i åtta år. 

Eldsjäl och inspiratör 

Elfvings mångårige rektor och chef i Vasas Arbis karaktäriserade henne som en ”inspiratör och nydanare, en sångens och musikens eldsjäl”. Varför har hon fått så många med? Hurudana är hennes pedagogiska metoder?

För det första ville hon att hennes elever skulle lära sig musikteori och faktiskt förstå musiken som de utövade. Hon kunde undervisa i musik på ett språk som alla kunde ta till sig. Hon har kunnat uppmuntra och sporra eleverna på rätt sätt.

Hon har också varit en krävande lärare och ville få eleverna att förstå att man måste satsa. Elfving har velat nå resultat och höja nivån hos sina sång-och musikutövare och få dem att känna att de hela tiden kan utvecklas. Detta har hon kombinerat med en tro på elevernas förmåga och tro på sig själv och sin sak. Ett av hennes motton är också: ”Det är ingen skam att misslyckas, vill man vara aktiv måste man ta den risken.” 

Brobyggare 

Noomi Elfving har ständigt varit alert och på jakt efter nya förmågor, nya och annorlunda sätt att ordna konserter på, nya städer eller byar med körer att etablera samarbete med. Hon har gjort detta både i hemlandet men också utanför landets gränser. På det sättet har hennes sång-och musikverksamhet spridit sig som ringar på vattnet.

Där hon har rört sig har hon kunnat sätta upp tillfälliga körer eller fått stora folksamlingar att spontant stämma upp i allsång tillsammans. Hon har varit brobyggare på många sätt: mellan musikstilar, generationer, finska och svenska körer och olika kyrkosamfund. Medan hon arbetade som heltidsmusiklärare fungerade hon också som förbundsdirigent och ledde jätte-körer inom Svenskfinland på de stora sångfesterna. Hon åkte runt över hela Svenskfinland, beställde nya körverk av finländska kompositörer och övade in sångfestrepertoaren med både damkörerna och de blandade körerna. Hon sammanband körerna i hela Svenskfinland med varandra. 

Sång och musik som äldre 

Elfving startade kören SilverQuinns som bestod av kvinnor som länge sjungit i kör och kommit till pensionsåldern. De fick en egen kör som Elfving fick att klinga på ett alldeles speciellt sätt. Mogna, många skolade äldre röster med ett eget vackert ”sound.”

De äldre kvinnorna fick fortsätta med det de tyckte om, att sjunga, samtidigt som kören hade en stor social uppgift. Den förebyggde, liksom i alla körer, ensamhet och isolering, ökade känslan av gemenskap och meningsfullhet. Man kan säkert säga att den förebyggde mången ålderskrämpa och kanske lindrade sjukdomssymptom.

Den kören började med 16 sångare, men växte till en av de största damkörerna i Svenskfinland med närmare 50 röster. Den primära uppgiften för SilverQuinns var, förutom de årliga konserterna att sjunga för och med invånarna på äldreboenden. Att göra det bästa, vara propert klädda och satsa på uppställning och utförande var viktigt för SilverQuinns. ”Endast det bästa är gott nog för den äldre publiken”, säger Elfving.

För sådana som redan blivit för gamla att sjunga i kör och inte kan ta sig ut gjorde Noomi Elfving en stor insats då hon var med och utarbetade materialet till ”Livsglädje”- musik i äldrevården. (Martin Wegeliusinstitutets treåriga satsning) Hon finner stor glädje i att sjunga med de äldre på äldreboenden. Hon kan också bjuda på sig själv i allra högsta grad och vara rolig och underhållande med sin humor.

Uppmärksammad musikalisk gärning

För sin musikaliska gärning har Noomi Elfving erhållit olika stipendier, utmärkelser och priser: under skoltiden flera stipendier och priser Pro Musica medaljen, Skolornas Musiklärare RF 1966 Hagforsmedaljen 2007 SFV (Svenska Folkskolans Vänner) Svenska Österbottniska Samfundets Kulturpris 2007 Svenska Kulturfondens utbildningspris 2010 Hedersmedlem Finlands Svenska Damkörsförbund Hedersmedlem i Finlands Svenska Sång och Musikförbund Hedersmedlem i ett stort antal körer 

Sången går vidare

De två sönerna Elfving är musikaliska och både sjunger och spelar. Den yngre sonen följer yrkesmässigt i sin mors fotspår och har blivit musikpedagog och kördirigent. Barnbarnen visar också musikalitet och spelar olika instrument och sjunger. Och tusentals andra för sången och musiken vidare som Noomi Elfving har lärt dem.

Elfving har i allra högsta grad bidragit till att bevara de finlandssvenska sång-och musik-traditionerna och därmed identiteten, samt vidareutveckla sången och musiken främst för amatörer. År 2017 då Finland fyller 100 år fyller Noomi Elfving 70 år. Hon fortsätter förena mänskorna genom musiken, bland annat med projektet ”Sjung med barnbarnen” där far-och morföräldrar inspireras att föra sången vidare till de allra minsta, Finlands hopp. Oberoende av om tiderna är bra eller dåliga, kommer alltid musiken att leva och glädja, ge lindring och läka. Tack för din musikaliska gåva, Noomi Elfving!

Lyssna on se hur Maria Kaivonen intervjuar Noomi Elfing https://drive.google.com/file/d/0B_0gzthCEvakODd0dkx1LXZuREE/view