Gretel Westerholm - ordförande i fem decennier för marthakretsen Kvarnen i Helsingfors svenska Marthaförening

Gretel Westerholm har i närmare 50 år varit marthakretsen Kvarnens ordförande, alltsedan år 1969 och är det alltjämt år 2017. Kretsen grundades av nyinflyttade kvinnor i Kvarnbäcken och den har bibehållit sin lokala karaktär. Under Gretel Westerholms ledning har Kvarnen haft ett mångsidigt program och ett omfattande socialt engagemang. Gretel Westerholm var ledamot i Helsingfors svenska Marthaförenings styrelse under åren 1969 – 2008. Gretel Westerholm erhöll år 1996 Marthaförbundets lilla guldmärke som erkänsla för sitt värdefulla marthaarbete.

Marthakretsen Kvarnen grundas

I medlet av 1960-talet började man bygga bostadshus i Kvarnbäcken i östra Helsingfors. Också Helsingfors svenska Bostadsförening (från 1964 Helsingfors svenska Bostadsstiftelse) byggde bostäder här, så kallade Svenskhus, ägnade att hjälpa upp den efterkrigstida bostadsbristen bland svenskspråkiga.

Hit till Kvarnbäcken, närmare bestämt till Nåldammsvägen, flyttade Gretel Westerholm i augusti 1965. De nyinflyttade kvinnorna på Nåldammsvägen blev snart bekanta med varandra och tanken på att komma samman på fritiden började gro. Följande höst grundade de en ny marthakrets, Kvarnen, inom Helsingfors svenska Marthaförening och Gretel Westerholm var en av medlemmarna. En intresseförfrågan hade delats ut i postlådorna på Nåldammsvägen och inom kort hade den nya kretsen engagerat hela 39 medlemmar. Själv blev Gretel Westerholm dessutom ombedd att delta i sitt första marthamöte medan hon stod på balkongen och vattnade blommorna.

Svenskhusen på Nåldammsvägen

I Svenskhusen bodde många barnfamiljer. Gretel Westerholm berättar att i trappan där hennes familj bodde, fanns 20 barn. Själv har hon fyra barn, alla födda i Hertonäs, där familjen bodde innan de genom Helsingfors svenska Bostadsstiftelse kunde flytta till en större lägenhet i Kvarnbäcken. ”Det var ju modernt och fint och väl planerat,” säger Gretel Westerholm om den nya lägenheten. ”Det var en specialist, Hilding Ekelund, som hade ritat.”

Gretel Westerholm har trivts bra på Nåldammsvägen och bor fortfarande där.

Gården var barnvänlig och det fanns inte många bilar på gården på den tiden barnen var små. Gretel Westerholm, som själv är hemma från Hammarland på Åland och enligt egen utsago inte talar så bra finska, var orolig för att barnen inte skulle lära sig finska, då de bodde i Svenskhus. Oron visade sig vara obefogad, då barnen inte minst genom sina idrottsintressen lärde sig tala finska. ”För det är nödvändigt att kunna finska”, säger Gretel Westerholm.

På 1980-talet ärvde Gretel Westerholms familj en stuga i Brunakärr koloniträdgårdsförening och där tillbringade man en stor del av fritiden. Gretel Westerholm var under många år föreningens husmor. Sommaren 2015 sålde de stugan, då det blev för tungt att hålla tomten och stugan i skick, särskilt som familjen också har en stuga på Åland att sköta om. ”Vi saknar den nog, för vi hade mycket blommor och bärbuskar, men inte just grönsaker”, säger Gretel Westerholm. ”Jag tycker så mycket om blommor”.

Kvarnens första år

Kvarnen höll varannan vecka möten. Till en början hölls mötena i Hertonäs församlings lokaliteter på Nåldammsvägen 4. Man föredrog att träffas nära hemmet i stället för att åka in till Marthaföreningens utrymmen i centrum.

Kretsverksamheten var redan i början mångsidig. Begynnnelsåret 1966 hölls en kurs i föreningsteknik, man åhörde olika föredrag och demonstrationer i matlagning och om skönhetsmedel samt en reseberättelse.

Följande år, 1967, hade Kvarnen sammanlagt 15 möten.  Föredragen handlade om bland annat första hjälpen vid olyckor, barnavård, mönsterklippning, korsetter och underkläder, Råd och tips, mat samt litteratur. Kretsen gjorde också en exkursion, deltog i en utflykt och gick på två teaterföreställningar. Tillsammans med Hertonäs församling ordnades inför jul en basar. Julfesten firade kretsen med församlingen.

Kvarnen ordnade också gemensamma program med några andra marthakretsar, Hertonäskretsen Flingan och Ulfåsakretsen. Medlemsantalet ökade under året och var nu 53.

Redan under detta år inledde Kvarnen sin sociala verksamhet; man gav bidrag till en hjälpbehövande familj och medlemmarna sålde Unicefprodukter. Kretsen känner omtanke om sina medlemmar och ihågkom medlemmarna till bemärkelsedagar, vid tillökning i familjen och vid sjukdom och sorg. Det har blivit en tradition som man fortsättningsvis håller fast vid inom Kvarnen så långt resurserna räcker.

Gretel Westerholm blir kretsordförande

Också under de närmast följande åren i slutet av 1960-talet hade Kvarnen ett mycket aktivt program. Föredragen behandlade ämnen relevanta för hem och hushåll såsom konsumentupplysning, banksparande, hemmets högtider och traditioner, matlagning och information om brödproduktion. Lättsammare föredrag som reseskildringar, blomsterbindning och orkidéskötsel ingick också.

Under 1960-talet kom förändringar som gällde hemarbetet, då nya hushållsmaskiner och -metoder togs i bruk och presenterades. Kretsen var mån om att följa med sin tid och man åhörde föredrag om användning av halvfabrikat och konserver.

En annan förändring i samhället var att kvinnor i större utsträckning än tidigare förvärvsarbetade. Ett aktuellt tema som behandlades var därför hemmafru kontra yrkeskvinna; ett ämne som kunde väcka livliga diskussioner. Gretel Westerholm var liksom många andra medlemmar i Kvarnen hemmafru med barn och hushåll att sköta. ”Det var inget bra att vara hemmafru”, säger Gretel Westerholm. ”Att den som inte var på jobb liksom red på mannens bekostnad”.

Andra aktiviteter Kvarnen hade var besök till bland annat plantskolor, museer, kyrkor, teatrar, en TV-studio och fabriker. En vårbasar hölls år 1969 på gården och där ordnades också program för barn. Tillsammans med Hobbyutskottet på Nåldammsvägen ordnades en Luciafest och denna tradition fortsatte sedan under många år. Man fortsatte också ge bidrag till hjälpverksamhet.

Kretsen åhörde information om marthaarbetet på Åland. Några medlemmar fick stipendium för att delta i Nordiska Husmorskongressen (senare Nordiska Kvinnoförbundet). Dessutom hade man gemensamma program med andra marthakretsar och deltog i förbundets och föreningens olika möten.

År 1969 blev Gretel Westerholm tillfrågad om hon ville bli ordförande för Kvarnen. Gretel Westerholm tackade ja, och på den vägen är hon än idag, våren 2017. Som hon själv säger: ”Det har väl gått på något sätt så här också, så jag lovade nog att fortsätta, det har ju varit trevligt!” Som kretsordförande blev Gretel Westerholm också ledamot i Helsingfors svenska Marthaförenings styrelse.

Vid utgången av året hade Kvarnen 55 medlemmar, vilket är kretsens högsta medlemsantal.

Kvarnen inleder sin internationella hjälpverksamhet på 1970-talet

Under 1970-talet blev det en markant nedgång i medlemsantalet. År 1970 hade Kvarnen ännu 50 medlemmar medan antalet år 1979 var nere i 28. En orsak till minskningen var att familjernas barnantal växte, en del familjer blev trångbodda och flyttade bort från Kvarnbäcken till större lägenheter. Många av de bortflyttade kvinnorna fortsatte i marthakretsar på den nya orten.

Programmen påverkades också; man hade färre föredrag, t. ex. år 1978 endast två stycken. Det året samlades man mest för diskussioner medlemmarna emellan. Teman för föredragen under detta decennium var hem, mat, hälsa, samhälle, energibesparing och miljöfrågor. Kretsen höll sig också fortsättningsvis uppdaterad om nya hushållsmetoder och nya produkter. Föredrag hölls om djupfrysning och om olika exotiska frukter och kryddor, som börjat komma till den finländska marknaden.

Individen och samhället var viktiga för kretsen och det avspeglade sig i aktiviteterna. Kvarnen bekantade sig med församlingens ungdomsarbete, med handikappredskap och olika funktionshinder. Föredrag hölls om temat ”Vart tog min medmänniska vägen” och om bröstcancer. Marthor från både Marthaförbundet och Marttaliitto deltog som pionjärer i Mamaundersökningen, som läkaren Gisela Gästrin startade upp för att upptäcka bröstcancer i ett tidigt skede.

Som under tidigare år gjordes utfärder till museer, kyrkor, teatrar och fabriker, men också till vårdinrättningar. År 1975 gjorde åtta medlemmar en längre resa till Gretel Westerholms stuga i Hammarland på Åland, där Gretel Westerholm guidade dem omkring bland Ålands många sevärdheter. Kretsen stödde medlemmar som önskade delta i olika kurser och föreläsningar; stipendier gavs t. ex. för att åhöra ämnen såsom jämlikhet och abortlagen. På den tiden skulle den som fick stipendium cirkulera i de olika kretsarna och berätta det man hört på kursdagarna.

Årligen ordnade Kvarnen basarer, ibland tillsammans med församlingen och emellanåt på egen hand. Kretsen framställde själv det de sålde på basarerna. Vårfesten ordnades ända till år 1975, men julfesttraditionen fortsatte genom åren och julfest firades från 2000-talet inom kretsen.

År 1976 firade kretsen 10-årsjubileum med en fest, till vilken inbjöds också andra marthakretsar. Tidigare fick nystartade kretsar en eller flera faddrar, som hjälpte den nya kretsen att komma igång. Kvarnen fick två faddrar. ”Munksnäskretsen, den var vår fadderkrets och Ulfåsa var den andra”, minns Gretel Westerholm. Kvarnen har därefter uppmärksammat kretsens egna årsdagar med fem eller tio års intervaller.

Det sociala arbetet fortsatte Kvarnen med. Bidrag gavs både till enskilda familjer och till olika hjälpverksamheter. På en utfärd till semesterhemmet Storgård på Kråkö samlade Kvarnen in pengar under bussresan som bidrag till gräsklippare till Storgård. År 1979 deltog kretsen i en insamling för symaskiner till en skola i Sri Lanka, vilket var kretsens första internationella insats.

Kvarnen under 1980-talet

Under det följande decenniet går medlemsantalet från 28 medlemmar år 1980 till 23 år 1989. Föredragen fortsätter, men med färre medlemmar har man inte råd att ha lika många föredrag, då föreläsarna ofta tar en avgift eller åtminstone önskar ersättning för sina resekostnader. ”Men vi hade ju våra tentakler ute också och kunde få gratis, för en bukett blommor eller så”, minns Gretel Westerholm.

Föredragen varierade mellan tre och åtta stycken per år. De behandlade mat, hälsa och olika former av hjälpverksamhet. Bland annat ingick följande teman: zonterapi, hälsokost, de synskadades situation och blindskolan, Marthas verksamhet, u-landsverksamhet, Unicefs verksamhet, Frälsningsarméns arbete i Finland och i Israel, Matteus församlings arbete, Röda Korsets väntjänst och missionärsliv i Namibia.

Också föredrag om lättare ämnen hölls, t. ex. om Tupperware, servettvikning och dukning, hudvård, ”Sätt smak på vardagen” samt reseskildringar och kåserier.

Kvarnen fortsatte göra utfärder. Man besökte kyrkor, museer, fabriker, energiverket, semesterhem och gårdar med värdshus. De årliga basarerna med eget hantverk fortsatte.

Kvarnen gav bidrag till enskilda personer och till flera organisationer både inom det egna landet och i andra länder. Till Storgård gavs bidrag för utedass. Kretsen deltog i Marthaföreningens projekt och tillverkade dockor till Kårkulla vårdhem. Dockan som Gretel Westerholm gjorde hette ”Gretel”. Kvarnen skickade också pengar till Kårkulla, en gåva som kallades ”Guldkanten”. Mot slutet av decenniet koncentrerades den sociala hjälpen till Finland.

År 1981 hölls en 15-årsfest och år 1986 firades 20-årsjubileum med en kryssning till Stockholm och ett intressant besök till fartygets kommandobrygga!

Kvarnens möten flyttar till Kvarnbäckens kyrka

En stor förändring inträffade för Kvarnen år 1992. Ända till dess hade kretsen hållit sina möten i Hertonäs församlings utrymmen. En omorganisering av församlingarna blev aktuell och den svenska församlingen i Hertonäs inkluderades i Matteus församling. I samband med detta blev kretsen uppsagd från Hertonäs församling, men man fann nya utrymmen i den finska församlingen i Kvarnbäckens kyrkas klubbutrymmen, där man fortfarande möts. ”För att tacka finska församlingen att vi får vara där, så brukar vi till påsken ge en peng att köpa blommor till altaret i kyrkan. Och sen till julen”, berättar Gretel Westerholm. Dessutom kommer kretsen till jul ihåg kyrkvaktmästarna med chokladaskar, då de alltid är så glada och vänliga.

Hjälpverksamheten utvidgas under 1990-talet

Under 1990-talet minskade medlemsantalet med några personer; i slutet av decenniet år 1999 hade Kvarnen 19 medlemmar. Två medlemmar var hedersmedlemmar.

Antalet föredrag under 1990-talet var 2-5 per år. Kretsens livstid sammanfaller med kvinnornas och det avspeglas i hur programmen förändras med tiden. En del teman blev viktigare medan andra gavs mindre tyngd. Föredragen behandlade i allt större utsträckning hälsa, t. ex. förebyggande av benskörhet, om demens, psykiskt välbefinnande, makrobiotik och rätten att bestämma om sin hälsa. Också Världshälsoorganisationens arbete presenteras och diakoniarbete, liksom scenkonstnärskap och Helsingfors som huvudstad. Medlemmarna berättade om sina erfarenheter från olika kurser och kretsen ordnade diskussionskvällar om aktuella teman.

Ett informationstillfälle ordnades om Moder Teresas arbete och det inspirerade Kvarnens kvinnor till en betydande hjälpverksamhet som fortgår ännu år 2017. ”Först komponerar vi att färgerna stämmer och sånt. Så syr vi ihop i såna här remsor. Det skall vara 63 lappar till en filt. Sen när vi har sytt ihop de här remsorna så syr vi att det blir en filt”, förklarar Gretel Westerholm. ”De första filtarna gick till Indien”.

Det sociala arbetet fortsatte med donationer till olika verksamheter i Finland, till skolan i Sri Lanka och till Rumänien. Dessutom skickade Kvarnen sockor, vantar och litet pengar till Prima-kretsens insamling för ett skolhem för utvecklingsstörda barn och unga vuxna i Estland. ”…Primas barnhem har stått mig mycket nära”, säger Gretel Westerholm.

Utfärderna gick till museer, kyrkor, fabriker, gårdar, naturområden och Brunakärrs koloniträdgård. Medlemmarna deltog i Marthaförbundets och Marthaföreningens kurser och möten. Kretsen vann ett stipendium för en veckas vistelse på Storgård för en person. Kvarnen hade en del gemensamma aktiviteter med Myllypuron Martat och några medlemmar inbjöds till den finska kretsens 30-årsjubileum. ”Och då jag med min dåliga finska, så jag har talat svenska med dem”, säger Gretel Westerholm.

Till Kvarnens 25-årsjubileumsfest år 1991 inbjöds också andra kretsar, kanslipersonal och forna medlemmar. Följande år fyllde Gretel Westerholm 60 år och kretsen arrangerade en fest för att fira henne.

År 1996 firades kretsens 30 år med festmåltid i Hemvrån med program och med föreningens ordförande och verksamhetsledare som inbjudna gäster. I samband med festen tilldelades Gretel Westerholm Marthaförbundets lilla guldmärke som erkänsla för hennes mångåriga arbete.

Kvarnen går in i 2000-talet

Medlemsantalet minskade under det nya årtusendet; antalet går från 19 medlemmar år 1999 till 8 våren 2017.

På möteskvällarna pratade och handarbetade man mest. Föredrag hölls mer sällan och de varierade mellan 1 och 4 per år. Aktuella teman man diskuterade var social- och sjukvården och vad som känns viktigt när man blir 60, 70 och 80 år. Föredragen behandlade bland annat brandskydd i hemmet, fond och bankkort, Trafikverkets nya Smartkort, örter och vitaminer, missionärsarbete, Brunakärrs koloniträdgård och rymden. Man åhörde reseskildringar och sång och musik.

Utfärder gjordes till museer, gårdar och kaféer samt till konstutställningar. Det sociala arbetet fortsatte. Kvarnen stickade Moder Teresa –filtar och sockor och vantar till Marthaföreningens julbasar. Kläder, lakan och filtar gavs till Primakretsens insamling för Rumänien och till ryska Karelen. Kretsen deltog i Hoppets stjärnas insamling och packade morsdagspaket till fattiga mödrar i Lettland och Litauen.

Enskilda kretsmedlemmar deltog i externa evenemang, t. ex. deltog två medlemmar i Marthaföreningens resa till Marta Centrs i Riga. En medlem deltog i Nordiska Kvinnoförbundets konferens i St. Michel.

Då Helsingfors svenska Marthaförening fyllde 105 år deltog 17 medlemmar från Kvarnen i festen. År 2001 var det dags att fira 35-årsjubileum och kretsen höll en kombinerad jul- och jubileumsfest på restaurang Gamla Kvarnen. Kvarnens 40-årsjubileum firades år 2006 med inbjudna gäster från föreningen.

Ända till år 2008 var Gretel Westerholm ledamot i Helsingfors svenska Marthaförenings styrelse. Åren 2005-2008 var hon dessutom styrelsens andra vice ordförande.

När kretsen 2016 fyllde 50 år firade sju medlemmar jubiléet på restaurang. ”Och trevligt var det”, säger Gretel Westerholm.

År 2017 samlas Kvarnen fortfarande till möten varannan vecka. Ibland träffas man hemma hos någon medlem. Man fortsätter ha pratmöten och sticka Moder Teresa –filtar. ”Nästa möte så skall vi sy ihop lappar”, berättar Gretel Westerholm.  Mötena är viktiga också ur social synpunkt. ”Det är mycket viktigt att få prata av sig”, säger Gretel Westerholm.

Kvarnens betydelse för Gretel Westerholm

Förutom ordförandearbetet har Gretel Westerholm aktivt deltagit i olika marthaaktiviteter. Hon har fått stipendier för deltagande i flera Nordiska Husmorskongresser (senare Nordiska Kvinnoförbundets konferenser) i Sverige, Norge, Danmark och Finland, samt deltagit i Marthakryssningar och hon har rest med Marthaföreningen till Riga på besök till Marta Centrs skyddshem för kvinnor. Andra resor hon gjort i marthasammanhang har gått till Åland, Estland och Litauen.

Ett par tidigare medlemmar som flyttat till åldringshem besöker man regelbundet och kommer ihåg dem till jul. ”Där kan dagarna bli långa”, säger Gretel Westerholm.

Gärna skulle Gretel Westerholm ha sett att pensionärsfesterna för andra än marthor som Marthaföreningen under några år ordnade med hjälp av kretsarna skulle ha fortsatt. Festerna med kaffe, dopp och lotteri var mycket uppskattade.

Med vemod ser Gretel Westerholm tillbaka på tiden då hon var ledamot i Helsingfors svenska marthaförenings styrelse åren 1969-2008. Hon tycker det gav stor behållning att vara med. På den tiden var kretsordförande automatiskt ledamot i styrelsen, men då kretsarna ökade i antal, ansåg man att styrelsearbetet blev för tungrott med så många medlemmar. Ett nytt system med färre medlemmar infördes. Styrelsearbetet blev en personlig kontakt som Gretel Westerholm efteråt saknat. Goda vänner, samhörigheten och vetskapen om vad som händer inom föreningen kändes så viktiga. ”Det saknar jag ännu mycket”, säger hon. ”Den mänskliga kontakten fattas”.

På frågan vad Gretel Westerholm lärt sig genom kretsens föredrag eller andra kontakter svarar hon: ”Nå, nästan allt. Alltid har man hittat någonting”.

Gretel Westerholm betonar hur mycket glädje mötena gett och hur viktig samhörigheten är för Kvarnens kvinnor. De har följts åt genom så gott som hela det vuxna livet. ”… vi är liksom så inrotade med varandra”, säger Gretel Westerholm.  ”Jag har nog föreslagit att om vi skulle sluta. Men, de möter ju upp i alla fall de här så gärna och kommer. Så vi har nog fortsatt.”