Greta Roos - aktiv medlem under sex årtionden i marthakretsen Kvasten i Helsingfors svenska Marthaförening

Greta Roos var medlem i marthakretsen Kvasten ända från det kretsen grundades. Hon hann vara med i 59 år innan kretsen år 2016 upphörde. Under denna tid innehade Greta Roos många viktiga förtroendeposter i kretsens styrelse: 1959-1971 var hon vice kassör, 1985-1988 revisor, 1989-2001 sekreterare och 2002-2010 vice sekreterare. För sin värdefulla insats har Greta Roos erhållit Marthaförbundets stora silvermärke år 1974 och lilla guldmärke år 2002.  

Marthakretsen Kvasten grundas 

Signe Bäckström, som var konsulent vid Finlands svenska Marthaförbund, ledde kring årsskiftet 1958-1959 en kurs i Modern hemvård på Arbis (Svenska Arbetarinstitutet i Helsingfors). Från kursen blev tolv deltagare, bland dem Greta Roos, inspirerade att komma med i den nya marthakrets inom Helsingfors svenska Marthaförening som Signe Bäckström år 1959 grundade. ”Hon hade haft en dröm om att hon hade bildat en marthakrets med den kursen som skulle heta Kvasten”, berättar Greta Roos. ”Och då sade hon att den som är intresserad kan komma med.” Kretsen fick namnet Kvasten från devisen ”Att sopa rent framför egen dörr.” Signe Bäckström blev kretsens första ordförande. ”… Signe var riktigt trevlig och vänlig”, säger Greta Roos. Ytterligare några medlemmar anslöt sig till kretsen. ”Vi var fjorton från början, men som mest var Kvasten över fyrtio medlemmar”, säger Greta Roos.

Svenskhus byggs på Kantelevägen

Vid tiden för kretsens grundande bodde medlemmarna i Helsingfors innerstad eller i Helsingfors förorter. Greta Roos bodde på Kammiogatan (nuvarande Sibeliusgatan) i Tölö, men flyttade redan i maj 1959 till Kantelevägen 13 i Kårböle. Där hade Helsingfors svenska Bostadsförening (från 1964 Helsingfors svenska Bostadsstiftelse) börjat uppföra bostäder, så kallade Svenskhus för att lindra bostadsbristen bland den svenskspråkiga befolkningen. ”… då var det rena landet, man fick åka med landsbussar in till stan”, berättar Greta Roos. När denna södra del av Kårböle byggts ut, fick området ett eget namn, Gamlas. ”… det var så kallat Aravahus. Och det är Hilding Ekelund som hade ritat de där Svenskgårdarna och han har ju varit mycket bra arkitekt”, säger Greta Roos. Med tiden kom många av Kvastens medlemmar att bo här i Gamlas Svenskhus. ”… vi bodde många i samma gård då, en del till och med i samma trappa. Vi var grannar”, berättar Greta Roos.   

Kretsens första år

Greta Roos blev redan 1959 vald till kretsens vice kassör och den posten innehade hon ända till år 1971. ”… när jag hade skrivit…protokollen, så har jag många gånger då efteråt läst igenom dem. Ja, det var så intressant att läsa så”, säger Greta Roos.   I början träffades Kvastens medlemmar en gång i veckan i Marthaförbundets utrymmen på Georgsgatan 11. Man träffades klockan 18 för att de som förvärvsarbetade skulle hinna komma med. Också Greta Roos jobbade. Tidsbristen gjorde att man småningom övergick till att träffas varannan vecka. ”Vi var ju unga då och så hade vi nog familjer!”… det fanns alltid övertider och allt möjligt … jag hörde nog än till dem så att man var många gånger borta då … arbetet gick ju före i varje fall”, minns Greta Roos.   På Georgsgatan hade kretsen en egen sykurs som Signe Bäckström ledde. ”… jag sydde en sådan här hemmarock… hos Flora Helmi så var vi och visade våra alster och hade mannekänguppvisning”, säger Greta Roos.   Under det första året höll Kvasten åtta möten och gjorde en exkursion. Föredragen handlade bland annat om skolbarnens mat, heminredning, arbetsergonomi och husmors fritid. Dessutom ordnades en uppskattad fest för äldre anhöriga till kretsmedlemmarna.   

Kvasten på 1960-talet

Medlemsantalet varierade under 1960-talet mellan tolv och tjugo, vilket antal uppnåddes år 1969. Man upplevde svårigheter med att hinna värva nya medlemmar, men väninnor och bekanta från Svenskhusen på Kantelevägen lockades med och så växte Kvasten småningom.   Från år 1966 hölls mötena i klubblokalen på Kantelevägen 17 i Södra Kårböle. Här på Kantelevägen bodde då närmare hälften av kretsens medlemmar. ”Vi fick tillfälle till plats där i Gamlas genom en martha, hennes man var disponent och vi fick komma i deras klubblokal”, berättar Greta Roos.   Teman för föredragen var varierande och behandlade ämnen viktiga för kretsmedlemmarna: hushåll, mat, hemvård, relationer, hälsa och samhällsfrågor. På 1960-talet kom mycket nytt som förändrade hushållsarbetet, t. ex. nya hushållsapparater såsom diskmaskinen och nya metoder. Kretsen följde med sin tid och tog del i demonstrationer av moderna hushållsmaskiner, kastruller ytbehandlade med Teflon, modern köksinredning och hushållspapper. Kurser hölls om matlagning och råvaror och om halvfabrikat. ”… det har nog varit avkoppling att komma dit, att gärna har man ju gått”, säger Greta Roos.   Konsten att vara värdinna diskuterades samt hur man kan förenkla hushållsarbetet. Andra föredrag handlade om trivsel i hemmet, en dag i barnträdgården, hur vi löser våra konflikter, helgar du vilodagen, varje dag är en gåva, val av kvinnor i kommunal- och riksdagsval samt reseskildringar. Man hörde också om livräddning, fotvård och gymnastik. Kvasten lärde sig porslinsmålning, att knyta ryor och macramé.   Kretsen gjorde många exkursioner och deltog också i exkursioner tillsammans med andra kretsar. Man besökte företag, fabriker, flygfält och olika delar av Helsingfors samt gick på museer, utställningar och deltog i gudstjänster. Vid några enstaka tillfällen deltog makar och barn. Kretsen gjorde utflykter till olika gårdar och besökte också Signe Bäckström, som bodde i Borgå. Om utflykterna säger Greta Roos: ”Det var ofta en lördag eller söndag, att det var inte vardagar inte.” År 1968 deltog Kvasten i Marthaföreningens höstmarknad som hölls på restaurang Royals terrass. Det blev i fortsättningen för Kvasten tradition att vara med på höstmarknaden, ibland bidrog kretsen med en delikatesskorg och ibland med lotterivinster.   Kvasten arrangerade på Georgsgatan en fest för sina barn och en för sina makar.  ”Så då hade vi barnfest och där var hela två pappor med”, säger Greta Roos, …”och det var riktigt trevligt”.  Julfest firades årligen. År 1969 firade Kvasten sitt 10-årsjubileum i ordförande Flora Franzéns hem.   År 1966 gav Kvasten en donation till sin hyresvärd och samma år inledde kretsen sin hjälpverksamhet med julpaket till veteranerna från 1918-års krig. På vårutfärden till semesterhemmet Storgård år 1968 gav kretsen en duk och ett litet penningbidrag. Nordiska Husmodersföreningen (NHF) fick en donation. År 1969 gav Kvasten bidrag till Samariastiftelsen.   

Hjälpverksamheten får internationell inriktning på 1970-talet

Under 1970-talet intensifierades Kvastens olika aktiviteter och samtidigt ökade Kvastens medlemsantal; det högsta antalet som noterades under decenniet var 26. Föredragen var fortsättningsvis många, mellan tolv och sexton per år. Om mötena berättar Greta Roos: ” …. vi har haft mycket föredrag och reseskildringar och demonstrationer och sådant. Så man har lärt sig mycket. Och så var det alltid i tur och ordning någon som var värdinna och skötte om kaffebjudningen”.   Föredragen behandlade liksom under tidigare år varierande ämnesområden. Rikligt representerade var ännu föredrag om hemvård, hälsa, mat, samhällsfrågor, kläder och reseskildringar. Bland annat hörde man om kampanjen Köp inhemskt, spara eller inte spara, rengöringsmedel, fläckborttagning, sömnad, djupfryst och naturkost, näringsfysiologi, cancer, medmänsklig kontakt, barnaåret, psykologi till vardags samt om handikapp.   Kvasten var också intresserad av att höra föredrag om olika verksamheter, t. ex. presenterades missionärsverksamheten i Kina och tonårshemmet Svalan. Medlemmarna berättade för varandra om resor de varit med på och om kurser och aktiviteter de deltagit i. Exempel på sådana är en bokcirkelkurs, en kurs i föreningsteknik, husmorssemester och olika aktiviteter som Marthaförbundet och Marthaföreningen ordnade. Enskilda medlemmar fick stipendier för att delta i kurser utanför kretsen. Några medlemmar åkte årligen till Nordiska Husmodersföreningens (senare Nordiska Kvinnoförbundet) sammankomster och det fortsatte man med framöver. ”I olika land och dit var många Kvastar alltid med…”, minns Greta Roos, som inte själv deltog i dessa möten. ”… jag var på arbete då”, säger Greta Roos.   Kvasten hade också lättare program såsom föredrag om folkmusikens historia, spelmansmusik, om olika författare och konstnärer och kåserier.   En kurs i ryaknytning hölls och tillsammans knöt kretsen en rya för klubblokalen på Kantelevägen 17. När Marthaföreningen fyllde 75 år ställdes ryan ut.   Kvasten fortsatte göra utfärder både på egen hand och med andra kretsar till företag, fabriker och till olika orter, främst i södra Finland, bland annat till Söderlångvik på Kimitoön.  Besök gjordes också till Kårböle svenska folkskola och till ett ekumeniskt center i Esbo. Tillsamman med marthor från Kårböle Gille åkte Kvasten till Leningrad. Kretsen såg så gott som årligen teaterpjäser på både Svenska teatern och Lilla teatern.   År 1974 tilldelades Greta Roos Marthaförbundets stora silvermärke för sitt engagemang. Det blev tradition för Kvasten att fira vår- och julfest varje år. Vårfesterna var ofta vårlunch på någon trevlig restaurang. Julfesterna hölls i klubblokalen och ibland på restaurang eller i Marthaföreningens utrymmen. År 1974 firades Kvastens 15-årsfest och år 1979 firades 20-årsjubileet i samband med julfesten.   Dessutom inbjöds några kretsmedlemmar till fester som andra föreningar arrangerade, t. ex. då Kannelmäen Marttakeskus fyllde 10 år och till krigsinvalidernas julfest i Kauniala sjukhus. Två kretsmedlemmar ställde upp som funktionärer på Marthaföreningens pensionärsfest.   Kvastens sociala arbete utvidgades under 1970-talet och riktade sig till både inhemska och internationella bidragsmottagare. ”… den internationella verksamheten började komma in mer och mer från -70-talet och framåt …”, minns Greta Roos. Bland annat fick Tonårshemmet Svalan bidrag, likaså diakonin inom Lukas församling och Helsingfors Soldathemsförening för de svenska krigsinvaliderna. Till Kårkulla donerades dockan ”Sussi” och Marthabladet beställdes till en kvinna med funktionsnedsättning.  Bidrag gavs till Vivan Juthas minnesfond och till pensionärsfesten som hölls i Hemvrån. Internationell hjälp gick till Island, Martha School Sri Lanka och FN:s barnfond. Dessutom sålde Kvasten Unicefprodukter.

Kvasten växer under 1980-talet

För Kvasten innebar 1980-talet flera förändringar. Medlemsantalet ökade, vilket delvis berodde på att marthakretsen Majkretsen upphörde och några medlemmar därifrån anslöt sig till Kvasten. Som högst var medlemsantalet under detta decennium 38. Klubblokalen på Kantelevägen blev för liten och i stället samlades man i kyrkan i Gamlas. ”… där  fick vi vara sen… tills vi nu blev så några att vi inte mera är där”, säger Greta Roos. Från Majkretsen kom också Gunni Ölander, som efter några år blev ordförande för Kvasten. Hon var ordförande i sexton år.  ”Så hon var helt ny martha för oss när hon började ordförande. Men hon var bra! Vi tyckte om henne”, minns Greta Roos. ”Hon bodde i samma hus som jag.”   En martha i kretsen hade gjort sitt testamente till förmån för Kvasten, vilket möjliggjorde att kretsen kunde utvidga sin verksamhet. ”För att vi skulle ha rekreation och trevligt och det har vi verkligen haft och de pengarna har räckt ända tills nu”, berättar Greta Roos. Mycken glädje fick kretsen också genom att använda en del av pengarna för välgörande ändamål. ”… vi har alltid givit bidrag, vi hade alltid vissa som vi givit till år efter år”, säger Greta Roos.   Årligen hade Kvasten mellan tretton och sexton möten. Föredragen handlade liksom under tidigare år ofta om mat, hälsa, relationer, reseskildringar och kultur. Man hörde om kryddor, fisk och den nya mikrovågsugnens användning. Andra föredrag berättade om ensamhet och gemenskap, sömnlöshet, livet i slutskedet, Tai-Chi samt ansvars- och skadeståndsförsäkring på sjukhus. Författare och konstnärer presenterades, likaså de gamla asagudarna och munkklostren på Athosberget. Reseskildringarna berörde ofta orter i Finland, t. ex. Borgå, Porkala och Storgård, men också olika delar av världen.   På flera möten stod sång och musik på programmet. ”Vi hade en martha som spelade i balalajkaorkestern, som finns här. Och de var en gång hos oss och spelade…och det var fint…de var många”, berättar Greta Roos. ”Och balalajkorna fanns så många olika storlekar som man inte har kunnat veta.”   Kurser och demonstrationer i matlagning hölls fortsättningsvis och ett besök gjordes till SOK:s provkök. Några kretsmedlemmar erhöll stipendier för att delta i olika externa kurser.   Kretsen fortsatte göra exkursioner till olika företag och fabriker, till Helsingfors Telefonförening och man gick flitigt på konstutställningar. Resor företogs till flera orter i Finland, bland annat Lahtis, Tavastehus, Kotka och Langinkoski. Utfärderna gjordes med buss, som Greta Roos beställde. ”… vi har varit på många ställen tack vare bussarna… jag beställde alltid buss åt oss och den kom till Gamlas kyrka och hämtade oss”, säger Greta Roos. …” vi har varit tacksamma att få de där pengarna…”. Man gjorde fler teaterbesök än tidigare till både Svenska teatern och Lilla teatern och också teaterresor till Åbo, Evitskog, Fallåker och Ljusdala i Bobäck.   Hjälpverksamheten ökade, då Kvasten hade bättre ekonomiska resurser tack vare pengarna kretsen fått genom testamentet. Kretsen fortsatte ge bidrag till många av de tidigare bidragsmottagarna, men också nya verksamheter inkluderades; bland andra Annahemmet för hörselskadade, De utvecklingsstördas väl (DUV), diakonin i Gamlas församling, Fredrika Runebergsfonden, SFP:s julinsamling och Vänskapens penning (ACWW).   Kvastens 25-årsfest gick av stapeln år 1984 med fem inbjudna gäster. 30-årsjubileet firade Kvasten år 1989 med inbjudna gäster och festligt program.   Greta Roos valdes år 1985 till revisor i kretsens styrelse och innehade posten till år 1988. Följande år blev hon vald till sekreterare för kretsen och skötte detta uppdrag ända till år 2001.   

Hjälpverksamheten får ny inriktning på 1990-talet

Nya medlemmar anslöt sig till Kvasten och medlemsantalet varierade under 1990-talet mellan 35 och 42 medlemmar. Kretsen höll möten litet mer sällan, mellan sju och elva gånger per år. Småningom, då allt färre förvärvsarbetade övergick Kvasten till att hålla sina möten på dagtid. Kretsen införde en ny tradition: den som fyllde jämna år fick en ros.   En betydande förändring inträffade inom kretsens sociala aktiviteter. Några medlemmar från Kvasten bodde i Berthahemmet och då kretsmedlemmar gick på besök, märkte de vilken glädje det beredde. Kretsen började därför göra årliga besök till tre åldringshem, dvs Berthahemmet, Gustavsgård och Kannelkoti, som också hade en svensk avdelning. Kretsen bjöd på traktering och underhållning, t. ex. musik och sång, recitation samt samtal med de boende. Besöken var alltid mycket uppskattade. ”… de där åldringshemmen, de är mest finska. Och det finns också svenskar där och det gick aldrig någon till de där svenska patienterna och underhöll dem med någonting … vi gjorde det, vi lagade kakor och kokade kaffe… och höll sällskap åt dem och de var väldigt, hemskt glada åt det och vi sjöng och läste …”, berättar Greta Roos.   Samtidigt fortsatte Kvasten med övrig välgörenhet. Bidrag gavs bland annat till Svenska blindskolan, Svenska hörselskadade, Aseman lapset, Medi-Heli, Gemensamt ansvar, Martha School Sri Lanka samt till olika insamlingar i Estland och Kosovo och till Nada. Allergisjukhusets barnavdelning fick sagokassetter i gåva.   Teman för föredragen fick delvis en ny inriktning för att möta det förändrade behovet hos kretsmedlemmarna.  Man lärde sig om att äta rätt på äldre dagar, om naturkost, kroppsspråk, seniordans, hår- och hudvård och olycksfallsrisker i hemmet. Teman såsom mat, kultur, reseskildringar och information om olika verksamheter fortsatte också. Man hörde om exotiska frukter, rätter av grönsaker, etnisk mat och kryddor. Föredrag hölls om Tiffanyteknik i glas, kviltning, gamla smycken, passionsspelen i Oberammergau, Helsingfors som huvudstad och en presentation om Aktia åhördes.   Kvasten fick höra om Marthaförbundets verksamhet, arbetet i Hemvrån, diakoniarbetet i Lukas församling, synskadade samt om Moder Teresa. Det sistnämnda inspirerade kretsen att sticka Moder Teresa –filtar.   Exkursionerna fortsatte och kretsen besökte bland annat Folkhälsans Seniorhus, Kampens servicecenter, Silja Serenade, allaktivitetshuset Gamlasgården, nya operahuset och presidentens slott. Kvastens medlemmar gick också tillsammans på gudstjänst i Gamlas kapell och Kårböle kapell. Munksnäskretsens marthor besöktes, likaså Kannelmäen martat.   Under decenniets första år gick Kvasten många gånger per år på teater, men i takt med att åren började tynga medlemmarna, blev besöken under åren färre och år 1999 gjordes endast ett teaterbesök.   Julfest firades varje år och på olika platser; ibland i Marthaföreningens lokal, på Storgård, på Savijärvi gård i Sibbo eller hemma hos Ebba Åhman i Klementskog. ”… på Savijärvi gård ….det har varit så stämningsfullt och fint när det har varit mörkt och det har varit lite före julen … ”, minns Greta Roos.   År 1994 firade Kvasten sitt 35-årsjubileum på Mannerheimvägen 44. För detta tillfälle skrev Greta Roos en historik, som sedan lästes på många kretsmöten. På Marthaföreningens 90-årsjubileumsfest deltog två medlemmar som funktionärer.   

Kvasten går in i 2000-talet

Under början av 2000-talet varierade medlemsantalet mellan 26 och 34. År 2001 var 27 av kretsens 33 medlemmar över pensionsåldern. Greta Roos var ännu år 2001 Kvastens sekreterare. År 2002 valdes hon till vice sekreterare och skötte uppgiften till år 2010. Greta Roos erhöll Marthaförbundets lilla guldmärke år 2002 för sitt förtjänstfulla och långvariga arbete.   I början av 2000-talet höll Kvasten fortsättningsvis många möten, mellan elva och tretton årligen. Mötena hölls i Gamlas kyrka eller hemma hos någon av kretsmedlemmarna. På några möten hölls föredrag och demonstrationer om ämnen som kändes aktuella för kretsmedlemmarna. T. ex. hörde man om hemsjukvård, olycksfall i hemmet, hörapparater, försäljning av hälsoskor, råd och tips i vardagen och eldsvåda i hemmet. Andra ämnen som togs upp var bland annat temadag om ost, blomsterarrangemang, Lottornas verksamhet under kriget, aritmetik för nybörjare och reseskildringar. Många möten var också sådana då man bara träffades för att prata och ha trevligt tillsammans.   I början av decenniet gick kretsen på konstutställningar och museer och gjorde vårutfärder inom Helsingfors och i södra Finland. Kvasten deltog i Marthaföreningens olika aktiviteter. Besöken till Kårböle marthakrets fortsatte också. Några gånger per år gick kretsen på teater.   Besöken till Kannelkoti åldringshem fortsatte till år 2002. Hjälpverksamheten minskade under årens gång. Bidrag gavs bland annat till diakonin inom Lukas församling, Svenska hörselskadade, Vänskapens penning, Röda Korsets katastrofhjälp, Marthakretsen Primas insamling och Lettlandsinsamlingen.   Kvasten firade sitt 50-årsjubileum år 2009. År 2010 bodde nästan alla Kvastens medlemmar i Gamlas och mötena ägde ofta rum i Gamlas kyrka, men ibland hemma hos någon medlem, bland annat hos Ritva Gustafsson, Kvastens sista ordförande.  ”… när vi blev så gamla och blev så några så då hade Ritva ofta hemma hos sig”, berättar Greta Roos. ”…vår kassör, hon bjöd hem till sig och Flora Helmi bjöd… Det har varit riktigt trevligt att höra dit”! Vid den här tiden övergick verksamheten till möten då man träffades för att prata.   År 2014 var medelåldern i Kvasten 84 år. Ännu vid denna tid träffades kretsen varannan vecka, men från år 2015 blev mötena mer sporadiska.   Under år 2016 mognade beslutet att avsluta kretsen. Glädjen och samhörigheten hade varit drivkraften för kretsen, men då många hade fått problem med att orka bege sig till mötena, gjorde medlemmarna ett gemensamt beslut att sätta punkt för verksamheten. Vid utgången av år 2016, då Kvasten upphörde, hade Kvasten sju medlemmar.   

Greta Roos ser tillbaka på marthatiden i Kvasten

Greta Roos hade under de 59 år hon var medlem i Kvasten många viktiga positioner i kretsens styrelse. Mest betonar hon ändå hur trevligt det har varit att höra till Kvasten och vilken samhörighet medlemmarna har känt. ”Nu tror jag att alla som hört till vår krets att de har trivts och tyckt om sig”, säger Greta Roos. ”Martha har betytt mycket för mig. Det har betytt avkoppling … och man har lärt sig mycket. Vi har varit aktiva. Och vi har haft mycket föredrag och reseskildringar och demonstrationer och sådant. Så man har lärt sig mycket. Och att göra gott.”   På frågan om Greta Roos tycker kretsen haft några motgångar svarar hon att den enda svårigheten var att ibland när kretsen skulle utse ny ordförande, ville ingen bli vald. Allt ordnade sig i alla fall med tiden och kretsen har haft goda ordföranden. Greta Roos minns dem alla med värme. Några var stränga, men alla var bra.   Om Ungmarthorna har Greta Roos mycket positivt att säga. ”Tänk nu vad de lär sig färdigt, tills de ska bli fullvuxna och bilda eget … nog är de att beundra.”   På det personliga planet nämner Greta Roos att det skulle ha varit trevligt att komma till Marthaföreningen på Simonsgatan också under senare tider. ”Men när jag inte kan gå i trappor… det är svårt att kunna gå.”   Som avslutning på Kvastens långa verksamhet passar en vers som lästes på Kvastens 50-årsfest:   Sopa du vår kvast, sopa rent i världen. Sopa bort all stress och last som försvårar färden. Sopa rent för egen dörr, det är vårt motto nu som förr.