Ellen Kauppila - Kauppila kvinnosläkte

Min mormors föräldrar Anna-Lisa och Johan Emil är antecknade som husbönder på Kauppila hemman i Närpes år 1907. Hemmanet är fortfarande i släktens ägo och brukas av min mormors brorsbarn. Jag har fått veta att namnet Kauppila härstammar från Östermark (Teuva), där hemmanet redan år 1582 eller 1583 är antecknat som skattehemman. Kauppila hemman har ofta gått i arv till dottern i familjen. Dottern har fått hämta en husbonde från någon annan gård. Bland fotografierna som jag fick från min mormors hem fanns ett som väckte mitt speciella intresse.

Det ser ut att föreställa tre generationer kvinnor. Jag ville veta om personerna på fotografiet var min mormors anhöriga. Fotografiet kunde vara taget i Närpes i början av 1900-talet. På fotografiet finns sju kvinnor, huvudpersonen i mitten är Clara Henriksdotter, som är född 1845 på Kauppila hemman i Östermark (Teuva). Hon är omgiven av sin svärson (?), fyra döttrar och två barnbarn. Efter en hel del efterforskningar fick jag veta att Clara Henriksdotter hade flyttat till Närpes år 1900 med sin man Thomas Samuelsson, där de är antecknade på Teir hemman mellan åren 1900 – 1906 tillsammans med tre av barnen. Äldsta dottern Anna-Lisa (sittande bredvid sin mor till höger) hade 1898 gift sig i Östermark med drängen på Komsi hemman, Johan Emil Johansson. Anna-Lisa och Johan Emil kommer också att flytta till Närpes. Anna-Lisas bror och två systrar emigrerar till Californien i USA och bosätter sig i Eureka där de gifter sig med emigranter från Finland. Om Anna-Lisa, min mormors mor, berättas att hon verkade som ”jordemor” och bistod kommunalläkaren i Närpes vid förlossningar. Ett av hennes barnbarnsbarn är idag barnmorska på Karolinska universitetssjukhuset. Anna-Lisa och hennes man hade först anställning på prästgården i Närpes men år 1907 är de antecknade som husbönder på Kauppila hemman där deras 6 barn, tre söner och tre döttrar växer upp.

En av döttrarna är min mormor Ellen, född 1905. Mormor Ellen kom att bo kvar med sin egen familj på en liten parcell av Kauppilas ägor. Jag minns henne som en mycket viljestark kvinna, som trots en stor barnaskara skötte hemmet och jordbruket enligt bästa förmåga. Ännu efter att den yngsta flyttat hemifrån tog mormor anställning som städerska på ett industriföretag i Närpes. Hon fick slita hårt för att hålla familjen vid liv under krigsåren. På somrarna fick jag som barn resa ensam med buss till Närpes där mormor mötte mig med cykel vid busstationen. Det var spännande att komma till mormor. Där samlades kusiner i olika åldrar med olika språk. Kusinerna som kom från Sverige talade enbart svenska och de som kom från Karelen kunde bara finska. Min äldsta moster hade under kriget träffat sin blivande man, som kommit till Närpes som flykting från Karelen.

Hos mormor fick jag plocka ägg i hönshuset och vara med när hon mjölkade sina kor. Det fanns inga bekvämligheter som rinnande vatten eller badrum i hemmet, men naturligtvis en bastu i anslutning till ladugårdsbyggnaden. Vi brukade vandra ner längs åkerrenen för att jag skulle få simma i ån då det inte fanns någon badstrand. Som många andra småbrukare i Närpes på 1950-talet odlade mormor tomater och gurkor i växthus. Jag minns att plantorna fick gro i köket på vårvintern under extra belysning. Sju av mormors nio barn var flickor födda mellan åren 1924 och 1943. Trots att systrarna kunde gräla högljutt när de träffades, varade dem emellan en stark sammanhållning livet ut. Jag beundrade mina mostrar, de var vackra, roliga och skrattade ofta.

Mormors sju döttrar lämnade tidigt Närpes och föräldrahemmet. Alla lyckades skaffa sig ett yrke, antingen inom hälsovården, industrin, bankväsendet eller som egna företagare. Ingen av döttrarna blev enbart ”hemmafru”. Alla hade familj, barn och egen inkomst. Dessa mormors sju döttrar fick i sin tur tillsammans sju döttrar, släktens första studenter, som i 1970-talets välfärdssamhälle hade möjlighet till fortsatta studier och yrkeskarriär, ett välfärdssamhälle som generationen mödrar före dem banat väg till. Och talet ”sju” tar inte slut med mormors dotterdöttrar. I dotterdöttrarnas skara, mormors barnbarnsbarn, finns idag ytterligare sju duktiga flickor, några studerande, men också en läkare, en jurist, en journalist och en forskare i teoretisk fysik. Mormor och hennes anmödrar kan vara stolta över den kvinnokraft de gett upphov till.