Hon föddes i Sund på Åland som fjärde barnet i en jordburkarfamilj som småningom utökades till elva barn. Hennes föräldrar ville ge barnen möjlighet att studera, så att de skulle få ett yrke. De ekonomiska förutsättningarna fanns endast till de fyra äldsta av barnen, mor var en av dem. Efter att Stina genomgått fem klasser i Ålands lyceum i Mariehamn gällde det för henne att flytta till fastlandet för att studera till det yrke hon hade valt. I Karis fanns Högvalla lärarinneseminarium som utbildade lärare i husligekonomi. Hon genomgick utbildningen och utexaminerades därifrån 1921. Därefter arbetade hon som konsulent för Marthaförbundet och senare som lärare och föreståndare för Vrethalla husmoderskola i Kimito 1923-1928. Hennes tid som lärare blev ej så lång ty år 1926 gifte hon sig med min far jordbrukaren August Lennart Mattsson från Kimito. I äktenskapet föddes tre barn, två pojkar och en flicka. Allt hade varit bra om inte min far insjuknat i cancer och dog två och en halv månader efter min födelse 1932. Mor Stina fick en tung tid att sköta jordbruk och familj. Dessutom fanns det skulder i dödsboet eftersom min far hade varit borgenär för oärliga människor. Sju år efter min fars död bröt kriget ut 1939 och alla unga män inkallades till armen. Endast äldre män, kvinnor och barn hörde till arbetskraften inom jordbruket – Vi barn var den tidens barnarbetare. Följande minnesbilder är från min barndom: Allt skulle mor Stina bestyra om och otroligt bra lyckades hon genom flitigt arbete och sinne för ekonomi. Under krigs- och efterkrigstiden var bristen på kläder stor. Nu skaffades får till gården så att vi fick ull som spanns till garn och blev till strumpor, vantar, tröjor, ylleunderkläder m.m. Allt detta var kvinnoarbete och medhjälpare hade hon från kvinnor i byn. Tvätten var också ett problem. Ingen tvål fanns att köpa och jag minns ännu den hårda hemkokta tvålen som mor kokade av djurfett som blivit överlopps vid slakt. Förutom det vardagliga arbetet i kök och ladugård var de dagar då det var storbak de som var de mest arbetssamma. När jag var barn bakades allt bröd hemma. I en stor ”degtina” knådades degen som sen bakades till surbröd eller limpor. På långa ”brödbräder” som staplats på varandra i köket jäste bröden som sedan gräddades i stora bakugnen som värmts med långa vedträn och därefter putsats ren från kol och aska. En del av surbröden träddes på spett i taket för att torka och för att ha vid kommande behov. Om de blev alltför hårda och gamla kunde hästarna få dem som ”godis” vid extra tungt arbete. Inför stora högtider var det vanligt med storbak. Då skulle också äldre personer i grannskapet ihågkommas med en limpa. Ibland hade jag den trevliga uppgiften att ”gå med varmbröd”. Grannar och släktingar skulle mor också hinna umgås med. Ofta var det bjudningar sommartid då sommargästerna kom till byn. En viktig dag i juli var Kristina dagen, mors namnsdag. Då var det alltid kaffebjudning med många sorters bröd. Speciellt minns jag att hon bakade arbetssamma småbröd. På sommaren skulle man också hinna med konservering av frukt och bär. Vi barn fick hjälpa till med att plocka bär. Jag minns att i källaren fanns bl.a. saftflaskor, blåbärskompott, olika sylter, rexat kött och en stor burk med lingon. Visst hade mor också tid för Marthaföreningen. Flitigt deltog hon i föreningens möten och ibland var det hennes tur att hålla mötet hemma hos sig. För kvinnor på den tiden var marthorna en viktig förening som gav nyttig kunskap samt omväxling i vardagen. På somrarna var det marthautfärder. En gång ända till Ekenäs! Mor Stina hade den önskan att vi barn skulle gå i skola för att få ett yrke. Min äldsta bror gick i Vrethalla lantmannaskola i Kimito och han övertog gården och blev en duktig jordbrukare. Min andra bror studerade till agronom och jag blev folkskollärare. Mors stora släkt fanns på Åland i min barndom. Mor försökte varje sommar ordna en veckas semester och då besökte vi släkten – Ack hur roligt det var att som barn få göra en lång resa. På äldre dagar blev det glesare med mors resor till Åland. I 60 årsåldern blev mor Stina pensionär och flyttade år 1960 in i grannhuset Solhem som hade varit i släktens ägo. Tyvärr drabbades hon ibland av svåra depressioner på sin ålderdom. Vi barn försökte så ofta som möjligt hålla henne sällskap. Min mor blev 94 år gammal, de sista 4 åren tillbringade hon på ålderdomshem. Jag minns henne med kärlek och tacksamhet.
Skrivare
Siv Backas
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell Licens.